I går på Wermlands lärde jag mig -hör och häpna!- lite värmländska. Numera om jag ser någon snygg ska jag säga att denne är gött i ordninga.

Trots gårkvällen krånglade jag mig ur sängen på tok för tidigt för att infinna mig på datorlaboration kvart över nio. Plågade mig igenom nästan tre timmar med att undersöka initiering och fortplantning av aktionspotentialer och hällde under tiden i mig drygt en halvliter kaffe. Nu ska jag sova en blund innan kvällens festligheter sätter igång.

Känner mig någorlunda hel efter att ha återhämtat mig från nollningen i ett dygn. I går eftermiddag gjorde jag just ingenting, förutom att läsa tidningar, kolla på serier och prata med mamma. Kände mig så bortförskämd.

I dag har jag hängt på sjukhusbibblan och pluggat ikapp (nästan) allt jag inte hann med förra veckan - effektivt! Förra veckans fall handlade om embryologi och centrala nervsystemets utveckling, vilket jag tycker är jätteintressant. Det är sjukt hur tidigt grunden för det framtida fostret är färdiglagd och med det i åtanke ganska sjukt (egentligen) att vi i sverige har fri abort fram till vecka 18 och i specialfall får abort genomföras så sent som i vecka 22.

I Storbritannien sätter man in livsupprätthållande vård på foster som föds från och med 23e graviditetsveckan. Det är alltså en fråga om dagar ifall fostret räknas som ett missfall eller ifall mycket tid och resurser läggs på att till varje pris rädda dess liv. 91 av 100 av dessa för tidigt födda barn överlever inte de första dagarna och av de nio som får lämna sjukhuset kommer endast en att nå vuxen ålder utan större men.

Är det fel att utsätta barnen för all denna smärtsamma vård även om sannolikheten för att de ska klara sig är ytterst liten? Är det ok att förlänga balansgången mellan liv och död för alla, när endast en bråkdel faktiskt kan räddas? Eller hade det varit fel att inte göra någonting och låta de nio procenten som hade kunnat överleva dö?

Vill du veta mer? Kolla på SVT-dokumentären "För tidigt födda: Vad kostar ett liv?".

Jag och bro' i somras.

I dag skrev jag och en härlig tjej på kontrakt, så den 19 februari blir jag med inneboende. Åh, så kul det ska bli.

Annars har jag haft en heldag i skolan och njutit av veckans enda nollningsfria kväll. Även fast det är himla kul med nollning så ska det bli skönt att få landa i vardagen igen, att träna, laga mat, plugga och umgås med alla fina som jag på sistone bara sprungit förbi i korridorerna. En kursare skrev precis att hon saknar mig, fastän vi tekniskt sett träffar varandra varje dag.


Så här ser schemat för de sista nollningsdagarna ut:

Onsdag: Gang War/Pubrunda. Grupperna kommer ta sig runt mellan Mikael Hansens, Locus Medicus och Helsingkronas och på olika sätt tävla mot varandra. Själv ska jag hjälpa gangsterbefälen med att hålla ställningarna på Locus. Sedan festar vi loss på Wermlands.
Torsdag: Sketchafton/bästa aktiviteten på nollningen. Jag och mina fina medbefäl fick den stora äran att styra med nollningens i särklass bästa kväll, då alla nollegrupper ska framföra ett eget litet minispex inför alla som är involverade i nollningen samt en högaktad jury. Därefter blir det utgång på ÖGs.
Fredag: Vi alternativa tänker låta våra stackars levrar vila för en kväll och ska mysa framför en film.
Lördag: Partus/förlossningen. "Finsittning" på Lunds, då nollorna officiellt blir T1:or och (den obefintliga) nollefriden bryts.
Söndag: Post partus-brunch på Locus. För vad botar en baksmälla bättre än en ordentlig brunch?

Jag var inte helnöjd med tillvaron i morse på latinföreläsningen, som förresten inte var alls vad jag trodde den skulle vara. När vi för tredje gången tragglade igenom skillnaden på ackusativ och dativ istället för betydelsen av anatomiska termer (som jag hade förväntat mig) kände jag en stark ångest över att jag inte var hemma i min säng istället.

Men så fort jag kom ut ur Fernströmssalen blev jag mer effektiv än på länge. Jag tömde mitt förråd på nollningsöl, cyklade till Willy's och handlade, bakade två filmjölkslimpor (delar snart med mig av receptet. De är så himmelskt goda!), dammtorkade och dammsög hela lägenheten -halleluja!- och tog en liten tupplur i soffan. Nu hade jag precis visning av rummet för en ekonomistudent och ska strax hoppa i min nytvättade -halleluja!- nollningsoutfit och dra iväg till Delphi på förfest.

Om man med lagom menar alldeles, alldeles för tidigt. Sov bara sex timmar i natt. Jag har ju tidigare klargjort hur jag blir av för lite sömn, så ni kan ju gissa hur trevlig jag är i dag.

... Helt ok trevlig, förresten. Men bara för att jag vet vilka festligheter som väntar i kväll.